Hur har de det i Ryssland idag? Kan de kristna verka fritt? Finns det kristna dansgrupper där? Frågorna var många när jag och Kristina Andersson från KDGS steg på planet till Moskva...

Från Sverige kom även Rod West, koordinator från ICDF (International Christian Dance Fellowship), som frågat oss om vi ville följa med till Moskva för att träffa Lidia Gaidouk m.fl., som vill starta en Kristen Dansgemenskap i Ryssland.

Lidia Gaudouk och en vän till henne, Vitalik, mötte oss på flygplatsen, och efterhand fick vi fick lite mer om Ryssland och Moskva, som faktiskt är Europas största stad med sina 15 miljoner invånare. Lidia, som varit en hel del i väst, förvarnade oss att det är väldigt smutsigt och slitet här, men att folk är mycket öppna och bjuder gärna på sig själva (vilket skulle visa sig vara mycket sant!). Jag blev förvånat hur "västerlänskt" Moskva har blivit, med moderna kläder, stormarknader och snabbmat. De kan tala öppet om vad som helst numera och ta emot västerlänningar utan att riskera repressalier. Ryssland har gått igenom stora omvälvningar de senaste åren och rubeln har skakat. Lidia berättade att hennes far hade sparat hela livet för att kunna köpa en bil, men på en natt blev hela hans sparkapital värdelöst. Det blev för mycket för många äldre människor, som dog av stressen som det hela förde med sig. Hon berättade också att folk lever ett väldigt hårt liv, bor trångt och inte trivs särskilt bra med sina hem och sin familj. Det där med "hem, ljuva hem" förstår inte den vanlige ryssen överhuvudtaget. Han skulle inte beskriva sitt hem som mysigt., berättar Lidia. Många dricker också mycket alkohol, speciellt männen.

Men perestrojka har även inneburit många positiva förändringar t.ex. evangeliet för första gången på 73 år har fått predikasts fritt, vilket har gjort att många människor har fått ett nytt liv med Gud. Att evangeliet har en sådan stor förändrande kraft, att Gud är så totalt verklig och närvarande, är något som blev mycket påtagligt för mig i Ryssland. Sedan järnridån föll har många utländska predikanter och missionärer rest hit . De ryska protestantiska kyrkorna har mycket internationella kontakter, mycket mer än vad vi har här i Sverige. Lidia som bodde utomlands under de första åren efter perestrojkan, kunde knappt tro vad som hände i Ryssland då, och hur kyrkan växte. Om Gud kan göra det här, så kan han göra vad som helst!, blev hennes slutsats av det.

Hennes dansgrupp Menorah (namnet syftar på den sjuarmade ljusstaken i templet - från början var sju i gruppen) har dansat i ett par år nu. Dansarna är från olika protestantiska kyrkor, och det har sin upprinnelse i ett ?missförstånd?: lokalen de skulle vara i var dubbelbokad av två dansgrupper, och då började de helt enkelt dansa ihop! Nu är de c:a 15 personer totalt, och har gjort flera danser, med profetisk inriktning. Den första dansen de gjorde handlade om att be för Israel. Nästa dans handlade om att be för Ryssland. Just nu håller de på med att göra en dans om Guds tron. Lidia berättade om när de skulle börja på med den dansen, kände de inte kunde gestalta Guds tron och helighet om att de inte själva var rena och hade gjort upp med synden i sina liv, och de började därför be tillsammans till Gud om förlåtelse för allt de bara kunde komma på.

De använder sig av olika visuella hjälpmedel i sina danser, som flaggor, färgade tyger och band och en guldkrona, och har sytt upp dräkter som passar till de olika danserna.

Vi hade förmånen att få vara med på två gudstjänster på söndagen. Förmiddags-gudstjänsten firade vi med Lidias pingstförsamling, som träffades i en gammal biograf. Mötet varade ungefär 3,5 timme och var fyllt av lovsång, mycket glädje och hänförelse och även dans! Lidia och några vänner från dansgruppen brukar dansa på gudstjänsten spontant, antingen på golvet nedanför ?scenen?, eller, om de ville och pastorn samtyckte, på scenen. Ofta har de sina dansgruppskläder på sig på mötena, när de är i tjänst. De använder bl.a. flaggor och tamburiner. Det var bara c:a tio år sedan kristna var förbjudna att ha möten och fick träffas i all hemlighet i skogen. Kanske är det därför det blir så speciellt när man nu kan mötas i frihet. Jag tror aldrig jag upplevt Guds närvaro så stark på en gudstjänst.

Efter gudstjänsten blev vi bjudna på mat hos Zina, som tillhör Lidias dansgrupp, och sedan full fart till nästa gudstjänst! Den församlingen leddes utav en sydafrikansk pastor, som flyttade hit med sin fru för sex år sedan. Vi fick också höra ett par unga tjejer tala, den ena hade startat en församling i en liten by och var pastor där, och den andra var ute på olika kvinnofängelser och delade med sig av evangeliet. Väldigt många fångar hade kommit till tro och fått ett nytt liv (på ett fängelse 216 av 250 kvinnor!) Det var gripande att höra, och hon skickade runt ett fotoalbum med bilder från fängelserna. Under lovsången dansade Zina och tog upp olika skynken, som låg över kanten på scenen (även detta var på en gammal biograf) och dansade med. Olika skynken och flaggor symboliserar med sina färger olika saker: rött för Jesu blod, kärleken, lidande; vitt för renhet, helighet; regnbågsfärgad för Guds löften; guld för majestät och härlighet osv.

Vi träffade Lidia och hennes dansvänner en eftermiddag också, då Rod berättade om ICDF och vad det innebär att ha en nationell dansgemenskap. Rika, den sydafrikanske pastorns fru, hade startat en skola för dans, drama och musik , och var mycket intresserad av det utbytet en internationell organisation kan ge. Lidia har varit på många platser i Ryssland och undervisat om dans. Det finns ganska många dansgrupper i landet, och hon känner att det behövs en organisation som kan föra samman dansarna, så att man kan inspirera och uppmuntra varandra,eftersom många är ganska isolerade. Och det är bråttom, för det händer så mycket nu! säger Lidia.

Vi hade också en samling för andra som var intresserade av lovsångsdans och dans i terapi. Det var härligt att se att Gud kan göra så mycket av så lite, om vi bara är öppna för honom och ger honom det vi har! Vi träffades i musikernas lokal och på deras övningstid, så vi fick levande lovsångsmusik till. Det blev en väldigt värdefull stund för oss alla, med mycket dans och bön och rörelse.

Det bestående intrycket av Moskva och de människor vi träffade där, är att fastän de lever under knappa materiella förhållanden, så är de mycket rika på ett annat sätt - i Gud. Det kan låta som en klyscha, men det är faktiskt så. Gud har välsignat dem på ett alldeles speciellt sätt.

Jag hoppas vi ska få tillfälle att få mer inspiration från Ryssland till KDGS! (Vi jobbar och ber för det!)

Lena Larsson